Jag har varit arbetslös i sex månader, fått kommit på ett antal intervjuer men därefter har jag inte kommit vidare i processen pga brist av arbetslivserfarenhet. Numera är det frågor som "Hur går det med jobb för dig?" eller "Hur går det för dig på jobbfronten?" som har ersatt frågor som "Hur är det med dig?" eller "Allt bra?" i början på en konversation. Det får mig att inse hur irrelevant den frågan som egentligen ska betyda så mycket egentligen är. Hur man använder den frågan bara för att bryta isen, när personen man ställer frågan till tror att man verkligen bryr sig.
Detta stämmer ju självklart inte för alla människor, men för majoriteten åtminstone. Folk har så pass fulllt upp nuförtiden att man inte hinner sätta sig ner och observera och lyssna på andras syn på livet. Jag kan erkänna att jag är sån som person, vilket kanske har gjort att jag är med medveten om hur ihålig frågan "hur är det med dig?" är.
Men även fast man vet att den frågan är i princip transparent/obetydlig för den som frågar, så är det ändå skönt att få försklara hur man mår för någon. Det är ett svar som jag inte får berätta så ofta längre, eftersom jag inte får någon obetydlig fråga ställd till mig. Jag saknar innerligt den sortens fråga där dom frågar om mig, om min hälsa, hur jag mår och hur min dag har varit.
Att få frågan "hur går det för dig på jobbfronten?" eller liknande frågor är inte det roligaste i livet. Jag får höra frågan minst 5 gånger per vecka, vilket är otroligt energikrävande. Jag vet att personen menar väl och jag försöker ge ett vänligt svar, men det tär mig varje gång jag får ge ett svar till den frågan. Folk som inte är arbetslösa, som har fullt från morgon till kväll hinner inte sätta sig in i att folk som är arbetslösa kanske inte mår så bra, och då kommer den ogenomtänkta frågan som "hur går det med jobb?" ut ur deras munnar utan att tänka.
Det har slutat med att jag ibland inte ser fram emot att träffa vissa människor, för jag vet att den frågan kommer komma upp. det har gått så pass långt att jag undviker att träffa folk eller undviker att ha en konversation med just den sortens människor för jag känner att dom tynger ner mig, vilket har lett till att vissa goda vänner jag hade förr är några som bara är bekanta idag.
Så vad ska du tänka på som har vänner som är arbetslösa?
1. Cirkulera inte runt jobbfrågor när ni väl ses, se till att den personen fokuserar på annat än att dom ska tänka på jobb hela tiden. Vi behöver faktiskt tänka på annat också.
2. Det bästa du kan göra som människa är att vara den vän som inte bryr sig om din kompis inte har ett jobb eller inte, det kommer göra att kompisen kommer ha ett annat band till dig än till dom som frågar om jobb och personen kommer älska att umgås med dig. (If that makes sense)
Visst, alla är olika angående detta ämne. Men jag har hört från flera i min sits att dom blir väldigt ledsna av såna här frågor. Försök lyssna och var där för din vän i dessa tiden, för det är inte kul eller lätt att vara arbetslös.