Har för en stund sen kommit hem från ett styrelsemöte med folkdanslaget och jag säger som jag alltid brukar säga, jag älskar våra styrelsemöten! I början så var det lite av en skräck att gå dit då man var ny för man var så nervös. Men efter några gånger så vande man sig och man gradvis sa några meningar extra. Nu känner jag att jag är en liten pladdermaja som har vart med i styrelsen i tio år eller mer! Jag känner mig som en viktig person och att jag verkligen hör hemma vid bordet med alla smarta och underbara människor. och då man får reda på hur mycket dom uppskattar ens arbete, då blir man lite ställd. Jag fick beröm under det här möte då jag hade fått kontakt med ett franskt folkdanslag om utbyte (vi hälsar på dom och dom kommer till oss) och alla blev jätteglada och jag fick en massa beröm för att jag har lagt ner arbete på det här. Jag är nog inte riktigt van över att få beröm, eller jag är ju det men inte under såna här omständigheter. Jag blev alldeles varm i hela kroppen, det kändes som om att jag lyste i hela rummet. Jag är fortfarande lycklig nu då jag vet att dom uppskattar mitt arbete och jag känner den här känslan att jag är en viktig person. Visst har jag alltid känt mig viktig, men jag kände mig extra viktig om man kan uttrycka sig så! Men på samma gång så vart jag så nervös så jag knappt fick fram några ord, darrade som ett aspplöv och det kändes som om kroppen sluta att fungera lite. Men som sagt har nog aldrig vart så glad när jag kommit från ett möte, nånsin!