Lycklig
När jag satt på tåget på väg hem, susade förbi stinkskär (=skutskär) och insåg hur glad jag var. Våren börjar sakta komma runt hörnet, solen skiner, umgåtts med en av mina närmsta vänner under och efter skoltid. Vi slutade tidigt, tog en liten promenad hem till honom, var där en stund och pratade lite innan jag gick ner mot tåget. Hann precis tåget med nöd och näppe, knallröd i nyllet sen promenaden samt den väldigt raska promenaden mot station. Snart framme i Tierp och rodnaden har fortfarande inte släppt, och då har jag suttit på tåget i en halvtimme! Man kanske har lyckas fått lite färg på kinderna så man har något att arbeta på i sommar! (Jag. Få färg? Knappast!)
Men jag är lycklig i alla fall. Jag har vänner som betyder allt för mig, som jag inte skulle kunna klara mig utan. Många gånger jag kan känna mig lyckligt lottad för att jag har haft den äran att ha dom vänner som jag har. Många av dom hade kunnat välja någon annan att ha som vän, men dom valde mig. Ingen annan, mig.
Jag hoppas att dom känner som jag känner för dom, att dom ej går att ersättas. Jag är inte den som visar att jag gillar någon och vill erkänna det för personen att jag ser dom som en av mina närmsta vänner, rädslan att bli sviken är fortfarande för stor för att jag ska kunna lita på någon fullt ut. Men hoppas att dom förstår även fast jag inte säger det, att dom är dom finaste vänner man kan ha.